Månadens bild September 2009

Varför en Karelare?

Ja ä väl egentligen stövarjägare i själ och hjärta då jag haft 3 stövare sedan jag var 16 år och fött upp 7 kullar Hamiltonvalpar. Jag har förståss jagat älg sedan jag fysiskt sett kunde och följt med farsan och när han blev ”knälös” började jag gå med hans jämtar. Den första vargrym om än något ”vidrig”- jagade mycket på egen hand, dock bra. De andra tycker jag haft lite vekt lynne, halvskygga och allmänt finnstövaraktiga;) Sedan har jag väl personligen rätt höga poäng på rovdjursskärpan plus att det ju alltid är kul med nåt nytt. Åsså ä dom ju för gudomligt grann å se på. Jag övertyga frugan att vi helt enkelt måste ha en hunn som matcha katta i färgen… 

Vad är det bästa med Er hund?

Han ä för hemskt go i lynne, finns liksom inget ont i han. Han smyg sej upp me tassa i sängen lite försiktigt på morron när han se att de börj å röres. Sitt man däve bole så kom han ju alltid å trug sej oppät bena. 

Tycker ni att Karelare är familjehundar?

Som sagt så finns det inget ont i han men han har ju sin ungdomliga bufflighet så han kan ju bli lite obetänksam när barna som väg lite mindre ärja opp han. Annars är ju psyket på topp å då är det ju aldrig nån fara. Han tar ju alltid åt sig när man lugna ner han, så svar JA – definitvt! 

Någon historia om din hund ni vill dela med er av?

Hm… hans meritlista av slaktade gosedjur är ju rätt lång… men där får vi väl skylla på dagar av bristande aktivitet – å den kan aldrig bli för intensiv tror jag. Kanske bra att en tjock svart päls sänker tempot lite sommartid ;) Men han har ju inte varit sen i jaktintresset heller. Han tog ju efter och skällde fast en påskjuten älg när han var 6 månader och jobbade med en björn i tre timmar tillsammans med kusin Peters jämttik när han var 8 månader. Fullt på licensen och hela världen stog och lyssnade… Nu hoppas vi på lite tur med en älg i backen tidigt i höst!
Blev lite mål inblandat… blir som lättare så ibland. 

Många hälsningar från Tommy Lindmark